Pelikanen

GERDA.

Nej! Allt måste brinna opp, annars kom vi inte
ut härifrån! Håll mig i famn, Fredrik, håll mig hårt,
lilla bror; jag är så glad som jag aldrig varit; det
ljusnar, stackars mamma, som var så ond, så ond..,

SONEN.

Lilla syster, stackars mamma, känner du så varmt
det är, så skönt, nu fryser jag inte längre, hör så det
knastrar därute, nu brinner allt gammalt, allt
gammalt ont och styggt och fult...

GERDA.

Håll mig fast, lilla bror, vi ska inte brinna, vi
kvävs av oset, känner du inte så gott det luktar, det
är palmerna, som brinner och pappas lagerkrans, nu
brinner linneskåpet, det luktar lavendel, och nu,
rosorna! Lilla bror! var inte rädd, det är snart över,
kära, kära, fall inte, stackars mamma! som var så
ond! Håll i mig, hårdare, krama, som pappa
brukade säga! Det är som på julafton, när vi fick äta
i köket, doppa i grytan, den enda dag vi kunde bli
mätta, som pappa sa, känn så det doftar, det är
skänken som brinner, med tepåsen och kaffet, och
kryddorna, kanelen och nejlikorna...

SONEN i extas.

Är det sommar? Klövern blommar ju,
sommarlovet börjar, minns du då vi gick ner till de vita
ångbåtarna och klappade dem, när de voro nymålade
och väntade på oss, då var pappa glad, då levde han,
sa han, och temaböckerna tog slut! Så skulle livet
alltid vara, sa han, det var nog han, som var
pelikanen, för han plockade sig åt oss, han hade alltid

knän på byxorna och sliten sammetskrage, när vi
gick som grevebarn... Gerda, skynda dig, ångbåten
ringer, mamma sitter i försalongen, nej, hon är inte
med, stackars mamma! hon är borta, är hon kvar
på stranden? var är hon? jag ser henne inte, det
är inte roligt utan mamma, där kommer hon! - Nu
börjar sommarlovet!

Paus.
Fonddörrarna öppnas, det röda skenet syns starkt.

SONEN och GERDA segna till golvet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0